Hur Sverige sparar miljoner på att köpa vattenbombare (Uppdaterad)
Lite kommentarer kring Turkisk vattenbombare omnämnd i vattenbombarblogg.
Först lite kring det formella och vilka skyldigheter ett värdland har om man efterfrågar EU-resurser.
När man är i en situation att man behöver efterfråga ytterligare vattenbombarresurser i form av flygplan som tar rejäla mängder vatten så måste man acceptera det som EU erbjuder. I bloggen nämns att en CL-215 var aktuell. Den drivs av AVGAS Aviation Gasoline. Det är ett vanligt bränsle för mindre flygplan i Sverige. Tankningsmöjligheter finns på nästan varje civil flygplats men man skall komma ihåg att de små flygplanen drar väldigt lite bränsle så volymerna på tankarna i bränsleanläggningarna, inte är särskilt stora. Det varierar mellan 2m3 upp till 5-10m3.
Erfarenheten från sommaren 2018 är att förbrukningen var betydligt högre än vanligt varför påfyllning i tankarna ute på flygplatserna var tvunget att ske betydligt oftare än vanligt. De få bensinbolag som tillhandahåller AVGAS har sin normala dimensionering av sin distributionskedja. Dom lyckades inte återfylla i takt med efterfrågan utan vissa flygplatser var helt utan bränsle upp till en vecka. För skogsbrandflyget gick detta att åtgärda genom att man fick flyga fram till en annan tankningsanläggning före, under eller efter en brandflygslinga. Då går det åt fler flygtimmar än nödvändigt men det finns inget annat sätt att lösa problemet. Man kan använda sig av inhyrd kapacitet för distribution men det kostar pengar och bolagen drar sig för att göra så. Men det är möjligt.
I en situation då det är rykande åtgång på AVGAS ta hit ett flygplan som tömmer de mindre tankningsanläggningarna på en eller två påfyllningar i flygplanet blir ju en utmaning. De mindre fälten som inte kan ta emot ett större flygplan av banlängds- och bärighetsskäl är inte aktuella. Då återstår de större fälten. DVS det skall finnas banlängder, bärighet, AVGAS-tillgång.
I Gävleborgs län så finns det just nu två flygplatser med banlängd, bärighet och AVGAS-tillgång. Det är Gävle flygplats (Rörberg) och fd F15 i Söderhamn. Snart kan situationen vara den att det bara finns en flygplats, nämligen ”F15”.
För att en vattenbombare skall vara effektiv så skall den ha nära mellan brandhärd och tankningsplats. För varje kvart (15min) som flygplanet måste flyga åt fel håll för bränslepåfyllning kostar det minst 30 minuter. Det betyder att man missar att leverera 15 ton vatten per bränslepåfyllning. Femton ton vatten kan vara avgörande i kritiska skeenden. Jämför detta med 30 helikoptrar med 500-liters ”bumby-bucket”. Att få tillgång till 30 hkp direkt är en utopi. Ju färre flygplatser man har desto längre blir det mellan flygplatserna, ju mindre effektiv blir man.
I Sverige idag försöker kommuner/landsting/regioner lägga ner flygplatser för man ser det bara som en kostnad. I fallet med Gävle flygplats har undertecknad sådan insyn att man kan påstå att politiker har inte kunskap/förståelse för sin tillgång flygplatsen. När man från Gävle kommun påstår att man inte har råd med en flygplats som kostade 2.2 miljoner per år så är man ute på 15 famnar. Man anför kostnaden som ett argument, vilket är helt orimligt då kommunen samma år gick med 750 miljoner i vinst. Så kostnaden är inte orsaken utan det finns något annat bakom detta. Regionen hade då möjlighet att utföra ambulansflygningar billigare och effektivare. Så i själva verket så var man kostnadseffektiv.
Så det behöver finnas flygplatser med banlängd och bärighet, AVGAS och jetfuel i sådant antal att vattenbombarna inte bara behöver flyga till och från bränslepåfyllning hela tiden utan istället vara effektiva över en eldhärd. Antalet flygplatser i Gävleborgs län är redan under den kritiska nivån, innan nedläggning av Gävle flygplats.
Ytterligare en fd flygplats finns i form av förra flygvapenbasen Färila. Där finns banlängd, bärighet men inga övriga faciliteter. En sådan bas skulle kunna omvandlas till ett lunchstopp och tankningsmöjlighet för jetmotordrivna flygplan och helikopter. Trots att Färila låg nästintill ”elden” så användes den inte. En flygplats som inte är igång får man inte igång på nolltid. Det är bara Försvarsmakten som klarar detta. Men detta måste vara förberett. Försvarsmakten har som nästan alla andra verksamheter semestrar under sommarperioden.
I sammanhanget så måste vi beakta att den närmast liggande flygplatsen med banlängd och bärighet , AVGAS och jetfuel är Borlänge som också är utsatt för diskussioner om nedläggning. Till närmaste landskapsgräns Gästrikland är det fyra mil och till Hälsingland sju mil. Därefter är det ytterligare åtta mil till Hälsinglands norra gräns.
Vad bloggen inte diskuterar är en svensk vattenbombarkapacitet. De välutvecklade skogsbränderna skulle aldrig få ha nått den storlek som dom nu gjorde. Det är ett gigantiskt slöseri med pengar att inte ha en egen kapacitet. Den egna kapaciteten skall vara helt inriktad på att släcka bränder i ett tidigt skede. För det behövs en snabb, smidig vattenbombare med kapacitet att släcka en brand även om den har tagit sig. Den skall vara baserad i Sverige och flyttas efter den högsta brandriskindex. Om indexet säger att det är i södra Sverige högsta brandrisken är så är det där flygplanen skall vara positionerade.
Anskaffningskostnaden för en Airtractor Fireboss som tar 3100liter är en åttondedel av kostnaden för en Canadair/Viking CL-415.Viking CL 415 kommer inte att tillverkas mer utan en ny version kommer som kommer att kosta ännu mer utan att öka kapaciteten nämnvärt.
Jämför kostnaden mellan drift av ett svenskt system med fyra flygplan och kostnaden för större bränder så är det lönsamt med egna flygplan.
Vid en storbrand per 10:e år så sparar man 700-800 miljoner på 10 år.
Vid en storbrand per 4:e år så sparar man 2 200 miljoner på 10 år. Med tanke på klimatutvecklingen så borde detta vara ett enkelt beslut.
I dessa beräkningar är inte anskaffningskostnaden medräknad. Totalt ca 160 miljoner. Det är alltså den engångssumma som politiker samt tjänstemän på MSB ryggar för.
Det som hindrar anskaffning av vattenbombare just nu (dec-18) är en uppfattning att det är ”dyrt” och att det är så svårt att flyga så det bör man överlåta till ”proffs”. Det är ett uttalande från en tjänsteman från Stor-Stockholms brandförsvar. Han är ”liaison officer” åt MSB gentemot det italienska teamet som flyger CL-415. Han tycker det jobbet är trevligt och vill gärna fortsätta med det. Det finns också en uppfattning att man klara det initiala skedet med helikoptrar. Man kan klara en del men om bränderna tagit sig så duger inte dessa. Det blir dessutom en flygsäkerhetsrisk med för många helikoptrar med små mängder vatten.
Det finns en tendens hos MSB m fl att acceptera att bränderna skall få utveckla sig. Det syns inte i någon utredning att man fokuserar på den första halvtimmen på bränderna.
Lyckligtvis har MSB kommit till insikt att hyra en tjänst med skopande flygplan i samma storleksklass som Airtractor Fireboss. Tidigare har man annonserat att man skulle köpa in flygplanen och begära in anbud på operation/drift/underhåll men nu skall man köpa hela tjänsten. MSB är dock väldigt sent ute med tanke på att det krävs tid att bygga upp organisationen och hinna utbilda alla för sommaren 2020 som börjar om ca fyra månader. Men bättre sent än aldrig. En anbudsinfordran tros komma ut den sjunde januari år 2020.
Anders Hellström
Beredskap Gävleborg
Om ni vill läsa hela blogginlägget hittar ni det på http://lae.blogg.se/2018/july/grey-wonder-a-la-turk-inbound-vaxjo.html
30 december 2019 16:15